- Madde den naiva glada förskonade tjejen blev 34 år.
Hon levde sitt bästa möjliga liv med en 10-årig dotter, en stark kropp, sambo, villa på landet, eget företag & hundar. Men också med en smärtande käke och en allt oftare blödande näsa.
En dag gick hon in i ett rum med tre allvarliga läkare som serverade ordet cancer till henne. Hon har cancer i sin kropp, i sitt ansikte och ingenting skulle bli som förr igen. Men cancer var inte det enda som fanns i hennes kropp, i hennes mage fanns ett litet foster, som var beredd på att få växa och bli en del av en efterlängtad familj. Men tiden för en bebis var inte rätt och när barnmorskan gav henne tabletten som skulle avsluta graviditeten tänkte Madde för sig själv ”vi ses igen min vän”, sen svalde hon.
En resa till grannlandet Danmark för en stor operation med sambo och mamma i släptåg blev det. Ett land som testade hennes hörsel på danska och som gav henne anledning att släppa lös skrattet i just hörseltestet på danska.
Sen dog skrattet ut och en stor operation förändrade ett vackert ansikte för gott.
Där och då dog en del av henne men utan att veta så steg hon ur askan i elden och en ny person vaknade till liv. En person med stark livslust och blicken fäst på horisonten. Detta var en avtagsväg, livet kunde inte vara slut nu, det kändes inte så.
Strålning, brännande sår och håravfall, familj, vänner som stod som en armé och stöttade upp, dotter som ville visa världen hennes starka mamma som log igen utan tänder, men hon log.
Ett steg i taget med lera upp till knäna gick hon ett steg framåt varje dag.
35 år och det blev fest för krigarna i armén, en fest Madeleine knappt kom iväg till. Hon var festens mittpunkt men hon ville hellre vila i soffan. Men i mitten stod hon till slut men med en bekant känsla i kroppen, något var annorlunda, något var på gång.
Något eller snarare någon var tillbaka och tog plats i magen, växte sig stor, sparkade och levde runt.
Nu var tiden kommen, i december föddes han. Livets mirakel och en stolt syster med sin lillebror i famnen, tårar av tacksamhet till livet i mammans ögon. Armén jublade och familjen var nu ett.
Men var sak har sin tid, några år senare upplöstes familjen.
Nu tog hon sin form i den skepnad som länge väntat henne, pennan började glöda och ut på papper kom alla känslor som legat och grott, som aldrig fick röras eller kännas vid innan. Nu flödade pennan, färgerna och tankarna.
I en bild som säger tusen ord ryms mina historier. Fri för tolkning fri att begrunda.
Här är jag, Madeleine en överlevare med en livslång cancer, mamma, krigare och en vinnare.
Livet är så vackert.
Allt sker av en anledning.
Visningsplats: Bultenlokalen
Telefon: 0739880372
E-post: madeleine.erichsen@hotmail.com
Webb:
Facebook / Instagram: Artofpetunia
Konstform: Övrigt
